Helvetesmorgon

Dagen började bra. Sonen var på gott humör. Men. Sedan hände något. Mamman ville inte att barnet skulle gå med nattens kissiga blöja till dagis (den hängde typ under knäna). Det tyckte dock barnet. Strid utbröt. Slutade som vanligt i handgemäng där mamman till slut slet av blöjan. Varpå sonen attackerade soporna där blöjan låg för att återta den. Skrik i cirka en kvart. Barnet gömde sig under bordet. Mamman tog fram dammsugaren som barnet är rädd för och började köra under bordet. Barnet kröp fram och lugnade ned sig. Ny blöja på. Allt coolt. Bara det att. Mamman tyckte inte barnet skall gå i pyjamaströja till dagis. Ny strid utbröt. Slutade i handgemäng där mamman slet av tröjan. Barnet går bärsärkargång i huset. Letade igenom smutstvätten för att hitta sagda tröja. Mamman dock luttrad och har gömt den i en bokhylla. Skrik i cirka en kvart. Mamman klädde på sig ytterkläderna och körde ut vagnen. När barnet insåg att det kanske börjar lukta pyrt så blev det okej med ny tröja. Mamman valde ett par blå byxor. De var helt fel. Mamman blev galen. Barnet fann sig från skrik och hämtade nya byxor. Ok. Påklädnad av ytterkläder går problemfritt. Vi traskar mot dagis och blir vänner. Pratar om ditt och datt.
Så klart att lämningen blev åt helvete. Barnet grät och mamman grät.
Har berättat på jobbet. Kollegan utan barn tittar på mig och säger; "Men, du får ju träffa honom om några timmar igen?" Han fattar noll. Alla med barn skrattar och längtar tills han får egna.
Puh. Jag måste lära mig judo eller något. Ungen är stark som en oxe och sjövild. Men världens gulligate. Jobbigast är vetskapen om att det är mig han brås på...
Om vi hade en webkamera hemma och ni fick se, och kanske framför allt höra, undrar just hur många sekunder det skulle ta innan soc stod utanför dörren och plingade på...