När jag är arg så gråter jag. Tyvärr. Om jag inte är fullständigt rasande för då är jag iskall och lugn som en filbunke. Tyvärr händer inte det helt ofta. Pappan har inte den funktionen som tur var och han lämnade i morse. Då läste han lusen av tanterna på dagis. Inte mer än rätt!
En gnällig unge får de fasiken ta hand om själva - vi måste ju jobba för att tjäna ihop deras löner. Så klart man springer hem om de ringer - barnen är ju det viktigaste man har. Då gäller det ju att det verkligen är något när de ringer. Han sa också att det ju faktiskt var de som tvingat oss att byta avdelning och nu när det tydligen påverkat honom negativt är det faktiskt deras ansvar att ta hand om det och stödja honom så gott det går. Vad fan, hur skulle du känna om du plötsligt var tvungen att leva ihop med din Nemesis. Djävulsbarnet som bara slåss och bråkar är nu på samma avdelning som vår lilla ängel. Som helt klart visar mer våldsamma tendenser sedan bytet. Inte okej.
2 kommentarer:
Varför slår du inte pedagogerna med sked. Det brukar ju löna sig. Eller drar dem i örat. Oxå ett uppskattat trick.
I morgon när jag lämnar skall jag ta med mig en sked. Bra tanke.
Skicka en kommentar