Bara en timme sen till jobbet i morse. Perfekt. Fick en jäkligt bra start på dagen. Barnet vaknade kl 02.00 ungefär och hojtade om allsköns grejer. Pappan och mamman sprang som tättingar. Vid pass 03.30 hade ingen somnat om än och barnet hade bestämt att det nu var dags att kliva upp. Det höll inte mamman och pappan riktigt med om. Efter macka i sängen (big no-no egentligen) så fick vi i alla fall barnet att stanna i säng. Men hojtandet tog inte riktigt slut. Jag tror att han somnade vid femtiden.
Allt detta innebär ju naturligtvis att det inte var ett helt piggt barn vi hade i morse. ALLT VAR FAN FEL!!! Fel ost, fel macka, fel yoghurt, fel kläder, fel dag, fel mamma, fel pappa, fel allt. Han ville bara gå och lägga sig och jag kan inte vabba för att barnet bara är trött. Fy fan. Både pappan och jag kämpade en extra timme för att få i barnet frukost och på detsamma kläder. Egentligen var det pappans lämning och jag kunde lika gärna ha gått, men hänsynsfull som jag är försöker jag stödja pappan. Ändå så vet jag att om samma sak inträffar i morgon när det är min lämningsdag. Då piper pappan som en löning vid pass 07.50.
Har vi riktig tur nu också så har han fått sova mycket på dagis eftersom de heller inte orkar med gnälliga barn och då har vi ett barn som är vaket även i natt...
I dessa lägen känns det verkligen bra och genomtänkt att de så småningom skall bli två... Skjut mig nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar