Vi löste problemet med helgmålsringningen på ett ypperligt eminent sätt faktiskt. Fam Alm bjöd in till fräsig raclettemiddag till vilken vi dök upp vid trerycket så att barnen hann leka lite. Sedan tog Ellen och jag och åkte tillbaka hem till oss strax efter fem för att skriva i boken och sedan gå och ringa. Min mobil synkades mot fröken ur också för att det hela skulle avlöpa extra exakt. Vilken succé! Ellen fick dra i 2 minuter och sedan tog jag över sista minuten. Ha ha ha! Perfekt, man låter sina vänner göra bort sig mest när man åkt på dylik konstighet.
Det hela passerade relativt obemärkt, men inte helt. Ett barn var på väg fram, men när pappan hörde att vi stod och skrattade så vände han resolut på barnet. Jag tror att han tänkte att fulla tanter med klocka kan vara farliga för samhället. Well, han anar inte hur rätt (men samtidigt fel) han hade.
I vilket fall som helst så finns det en hel drös bildbevis, men dessa ligger hemma. Återkommer med dessa i morgon.
Nu återstår bara att lämna över uppgiften till någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar