I början av januari blev vi tillfrågade om vi ville vara med på en pytteliten mässa idag. Vi tackade nej för att vi inte kan prioritera så små saker. Sedan tackade tydligen vår koncernmamma ja, och tillfrågade oss om inte vi vill stå med i deras monter för att stärka hela konceptet. Och min chef tackade ja och slängde glatt över projektet på mig. Med tanke på hur liten mässan är borde jag inte lägga mer än en timme eller så på det, men nu har jag lagt flera timmar per dag sedan förra måndagen. INTE OKEJ. I montern borde jag ha folk ute från organisationen som svarar på frågor för det är mer trovärdigt. Men ingen, jag repeterar ingen, vill hjälpa till. Fy fan vilken sucker jag är.
Inte nog med det. De som anordnar mässan är skittjafsiga också så man får lägga massor med tid på att prata med dem. Eller henne skall jag väl säga. Skjut mig nu.
1 kommentar:
Jag skjuter inte. Jag ställer mig i montern med dig. Vi syns efter lunch, darling.
Skicka en kommentar