lördag 3 november 2012

Halvdag

Igår var det halvdag. Så jag jobbade 8-13.30 utan lunch. Betyder det att jag i normala fall borde jobba 11 timmar? 12 med lunch?



onsdag 31 oktober 2012

Men bajs och bajs på det

Ska till Köpenhamn i slutet av november. Hade bokat flyg med något minibolag som samkörde med Finnair. Det gick sådär.
Flighten är inställd och de vill ge mig pengar tillbaka. Ok. Men inte tänker ni att jag skall maila det? Jag vet ju inte att ni är ni?



Eller?

Och nu är flygningarna dit säkert lika billiga som när jag bokade.
Not.

Nej men om man skulle ta och visa ett livstecken?

Det har varit ett helt gäng fullständigt oinspirerade dagar i följd här.
På grund av både det ena och det andra har jag varit så fruktansvärt trött att jag inte orkat skriva eller kolla vad ni har för er.
Men vi lever båda två.

Bot och bättring utlovas om jag bara springer på något att skriva om.

Så länge får ni nöja er med att jag drömde i natt att vår VD var Zlatan och en kollega var gravid med en katt. Själv hade jag slutat med behå.
Har svårt att avgöra om det var en mardröm eller inte.

Tjipp!



onsdag 17 oktober 2012

Apropå strykning

Det hör trots allt inte till vanligheterna att jag gör som i förra inlägget. Innan igår var det nog cirka 25 år sedan sist. Men den gången var det istället extra fräsigt!

Jag hade en blå och ceriserutig skjorta som jag lyckades stryka bort de cerisa rutorna på. Det blev rätt coolt - en slags skjortbrynja. Men den åkte i soporna lika fullt!

Håller jag nuvarande tempo så ska inget strykas sönder förrän jag är 64. Det kan jag leva med. Men ja, visst kan jag ha husmorskurser för er som känner att ni missar delar av spektrat i husmoderns liv och lustar!!



tisdag 16 oktober 2012

måndag 15 oktober 2012

Bussigt!

- Mamma, vill du ha tjocka ben?
- Nej, inte hemskt gärna.

[tystnad]

- Men det har du!

...Jag älskar måndagar...



Det här inlägget kan potentiellt rädda ditt liv om du funderar på att åka kollektivt till Östermalmstorg

Jag höll just på att störta till min död i den övre rulltrappan upp från t-banan till Östermalmstorg.

Den saktade plötsligt och nästan omärkbart in vilket inte gjorde så mycket. Men sen drog den på igen varpå jag tappade balansen fullständigt och ramlade bakåt.

Det var som när en bergochdalbana når krönet, hänger stilla en stund och sedan kastar sig ut för stupet. Att stå upp då. Utan att vara fastspänd.
Tur att flaxande pensionatsarmar är bra till mycket!

Varning för övre mittenrulltrappan således!