Taskigt!

Bildgooglade "dvärgspirea" och fick fram en bild på Leif Pagrotsky.

Moahahahaaaa...

Eh... Än jag då?

Av någon slags märklig flux ska vi nu sova hos sjuklingen Ellen... På väg hit frågade maken om han skulle ta med något och jag svarade tandborstar, linsvätska och linsburkar.
Bra. Det täcker in det nödvändigaste.
Om det inte var för det att maken då tänker att 50% av tandborstarna (hans egen och Stigbjörns och 50% av linsburkarna (hans egen) räcker...
Ja. Men vad fan gör vi andra då? Förutom att festa med Margot?

Besviken.

För er som inte redan älskar mig

...på Facebook så sitter jag här och vårdar en kollega med halsfluss...

Jag är typ sjukt bra på sängkantssittning!




...när sängkanten består av skumpa allena!!

Bokstaven A

Vi tränar lite på bokstäver. Boken börjar med A. Så gossen skriver följande:




"Är det ett A?" frågar jag
"Neeeej, mamma! Det är ett träd"

Puh! Okej uppförsbacken något flackare än jag befarade där en sekund.

Tredje och sista lasset.

Nu har alla fem par skor kommit.



Lite guld och bling är alltid trevligt. Inneskor till jobbet typ.




Och en mörkbrun loafer med klack.




Och mockapjuck med kilklack.

Ja, då så. Och vad gör man nu då?

Men jag har ju i alla fall sparat då eller?

Hade en irriterande långsam dator på jobbet. Ni vet en sån där man kan dra igång den och sedan gå på långlunch och när man kommer tillbaka är den ändå inte helt klar? Att spara två ord i Word var en hel eftermiddagsaktivitet och att köra ett par program samtidigt var en prövning för mitt lilla tålamod.
Kändes extremt fräsigt att åka till kund med datorn påslagen och öppen 15 cm för att hålla liv i den.

Man var överens med mig att det inte var hållbart. Inte helt överensstämmande med ett effektivt arbetssätt. Så datorn söktes igenom, rensades och på alla sätt gavs alla chanser att skärpa till sig. Men icke! Den var helt enkelt smått efterbliven.

Så nu efter sommaren har jag fått en ny (dvs min exkollegas fd nya, men jag har inte haft den förut och därmed blir den alltså ny för mig). Den funkar fint. Svarar om jag trycker på en tangent, öppnar det jag vill, sparar, växlar obehindrat mellan program och så. Helt enkelt klarar alla de uppgifter man förväntar sig av en någorlunda modern arbetsplatsdator. Yaay!

Häromdagen kommer vår semi-tekniska ekonomitjej förbi mitt bord:

"Du vet din gamla dator?"
"Du menar skräphögen?"
"Ja, den. Jag roade mig med att pilla med den i helgen."
"Jaha? Och det gick bra?"
"Ja. Visar sig att den var inställd på permanent strömsparläge..."
"Jaha... Men.. Jaha?"
"Hur har du lyckats med det? Den är toksnabb nu ju!"
"Eh. Jag? Ingen aning."

Jag har alltså ställt in den på permanent strömspar. Så jag med flit har sagt åt skiten att inte göra några som helst operationer snabbare än en snigel. Toppen. Heja mig.
Man kan ju dock tycka att vår inhyrda fixa-dator-konsult skulle ha hittat det någon av de 45 gånger han checkat burken. Men nej.

Möjligen att jag kunde ha upptäckt något sådant hemma där jag är den enda IT-tekniker vi har, men jag tvivlar på det. Och jobbets dator är någon annans huvudvärk liksom.

I vilket fall så har jag ju gjort en god gärning. Säkert sparat en wattsekund eller två. God samhällsmedborgare. Jodå.

Nu gäller det bara att inte lyckas med samma konststycke igen!

Välkommen!

Idag har vi pyntat entrén lite extra för jobbandes och gäster här på jobbet. Någon har spytt innanför porten.
Det har sina sidor att dela port med MamaMia.