Antingen eller...

Man inser att det antingen var länge sedan man tog ut pengar eller så har man helt enkelt blivit senil (eller möjligen en kombo av båda) när man måste be den gamla tanten bakom en i kön förklara hur man sätter in kortet i bankomaten...
I vilket fall inser man att det så sakteliga går utför. Som sagt.

Det går utför med tant...

Skulle slöglo lite på TV i sängen igår vid läggdags. Gick sådär. Allt i det perifera synfältet var på disco med strobljus. Typ jobbigt. Försökte läsa istället. Fick blinda fläckar vilket försvårar själva läsprocessen betydligt. För att uppnå bra läsning bör man helst kunna se orden...
Så det blev lyssna till maken som tittade på Sportnytt och känna huvudvärken komma krypande, och den sitter fortfarande i. Hurra!
Tror det löser sig med lite godis och cola light! Det är min universallösning för allt!

Picky!

Har de senaste gångerna köpt Liberos Up & Go blöjor. De har lite så där lattjolajbanmönster som för mig känns onödigt men för den som måste ha dem på sig är det tydligen lite kul, och de kostar samma som de övriga. Nu är det olika musikstilar; rock, punk, disco och hiphop.



I början gick det väldigt bra! Bebisen tyckte det var sjukt kul med lite fartiga mönster. Och egentligen går det väl fortfarande bra, kanske lite för bra... Bebisen har bestämt att endast hiphop-blöjan duger.
Försökte ett tag kalla alla för hiphop och det gick någon dag, men inte nu längre.
Känns bra för ekonomin det här att bara kunna använda 25% av blöjorna i paketet!

Och varför just hiphop för jössenamen?

Linje 442 Nacka buss. DRA DU ÅT HELVETE.

Igen. Jävla skitbuss och jävla skit-SL. Denna buss har (egentligen) en eminent tur som ska gå, i rusningstid, sisådär var 10-15:e minut. Imorse stod jag från halv åtta till fem över åtta innan bussjäveln kom. Dra in skitlinjen eller ändra busslistan eller sätt in fler bussar.

I övrigt är jag på bra humör. Men jag är skadad i ryggen. Mitt njurpaj (som jag tidigare trodde att jag hade) har nog visat sig vara - lite för tunga vikter på gymmet). No gym på några veckor. Jag kan nämligen knappt sitta upp/ligga ner. Gå med liten klack är det som funkar okej.

Och till er vars bloggar jag läser jämt och kommenterar - jag hinner inte med nåt. Knappt min och Annas egna blogg. Håll ut. Snart är jag aktiv igen.

- I min lilla värld av pensionerade blommor/Ellen

Vad heter din Bengt?

Pappa, vi kan kalla honom Bengt, är sambo med E. Tillsammans har de 4 barn från tidigare äktenskap, och 5 barnbarn. Hittills.
Ett av dessa barnbarn, T, hörande till sambons son redde nyligen ut släktbegreppen på dagis:
- Min mamma heter K, min pappa heter R, min farmor heter E och min Bengt heter Bengt. Vad heter din Bengt? frågade hon fröken.

Alla har ju en Bengt liksom. Vad heter din?

Déja vu, typ!

Stället känns bekant på något vis...



Kan vara för att jag var här för 14 minuter sedan kanske, på väg åt andra hållet?
Fast då utan reflexion av tjej i vit mössa...

Faaaan!!

Sitter på tåget. Precis när det lämnar stationen inser jag att jag glömt datorn. Jaha. Bara att vända om. Skit också!
Hade det inte varit för att mannen mittemot hade en ungefär likadan datorväska som jag hade jag nog inte kommit på det förrän på jobbet. Och det hade ju varit ännu värre!