Griniga gamla gubbar

Igår var vi med kompisar på Barnkulan i Orminge. Efteråt gick vi och åt lunch på Tre med kök eller vad de heter. Där serveras väldigt god och vällagad bricklunch. Vilket ju så klart innebär att man beställer och hämtar mat och allt annat själv. Vi kom tidigt för att hinna före lunchruschen. När vi kom var det exakt 0 personer i kö och minst 15 bord lediga.
Generellt håller jag med om att man under lunchrusningen inte ska ta bord innan man tagit mat eftersom det kan innebära att de som redan fått sin mat blir utan bord. Då det inte rådde någon risk för det och då båda vuxna hade varsin ettåring på armen och ett större barn vid handen sade jag; "Vi tar väl ett bord och beställer sedan" varpå en byggargubbe började bjäfsa om att man inte ska göra så. Föreslog att han då gärna kunde stå och hålla i ettåringen åt mig medan jag beställde mat åt oss andra. Det ville han inte och puttrade därifrån. Fullt vid borden blev det kanske strax innan vi gick.
På väg till bilarna gick vi på en gångväg ute och de större barnen sprang lite hit och dit men både jag och den andra mamman var måna om att be dem flytta sig om vi mötte någon. Så klart!
Men eftersom det är snö ute hör man inte alla som smyger sig på bakifrån. Hade någon som gjorde så gjort sig till känna genom ett ord, en harkling, eller liknande hade vi så klart flyttat på barnen illa kvickt. Men istället kom ett äldre par smygande och väl framme gormar gubben; "Kan man få komma fram här va!" med synnerligen otrevlig stämma, och så börjar han liksom veva sig fram genom det som han tydligen upplever som en hel hord. "Ett litet ursäkta hade räck gott" säger den andra mamman men gubben som ju så klart aldrig promenerat med barn bara stormar förbi och tanten snörper på munnen i hans kölvatten. Hon som förmodligen faktiskt har promenerat med barn minns väl att det var en helt annan pli på barnen förr med det där selektiva minnet som ju är de äldres privilegium. Vi konstaterar snabbt att det är stora brister i uppfostran åtminstone i äldre generationer kring Orminge. Men de är väl för upptagna att gnälla på att det finns simhall i Saltis och inte i Boo att de glömmer sin egen del i det stora hela!



Så det så, sa Anna

Slut på överätandet för den här gången

Tre dagar in på det nya året och det mesta flyter på. Lite lätt sotis på familjen Alm som solar och badar på Kanarieöarna.
Barnen har fått jullov den här veckan också så mamman flurar på kul saker att göra för att inte barnet ska klättra på väggarna.
Nyårsdagen blev en kaskad av pizza och texmex, precis som jag vill ha det och igår började man väl se lite framåt - dvs veckohandling i ett lite mer kalorisnålt tecken. Men innan jag underkastar mig det normala livets mat så avslutade jag julätandet med att sleva i mig varje överbliven droppe av nyårsaftonens sås på vispgrädde och crème fraîche medelst salladsbesticken. Mmmmmums! Som en sista fylla liksom.
Jag har inte vistats utanför trädgården sedan den 30:e så föga nytt att rapportera. Kanske flyger in någon intressant reflektion under dagen.

Så det så, sa Anna

Merry New Year

Ja men gott nytt år då alla vänner! Och även alla andra givetvis! 2011 kommer att ha mycket givande och spännande i sitt sköte är jag säker på, det skall bli kul att dela det med er.
En lugn och stillsam nyår på hemmaplan med god mat och skumpa och övrigt vin så klart. Kollade lite Solsidan-dvd för rätt feeling. I morgon pulkarace på nysnön. God natt!


Så det så, sa Anna

Fult ord.

Vet ni vad som är ett av dom fulaste orden jag vet?
Vikt. Det låter fult när man säger det. Vikt. Viktviktvikt. Det ställer till mycket bekymmer för folk (oftast kvinnor) överlag som jämt strävar efter en exakt siffra att väga. Även jag har haft issues med detta. Inte längre utan när jag var yngre.



Jag lägger det på helveteslistan. Nu. Skumpa.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Här vaskas fan ingenting!

Och vem har kommit på den korkade idén? Vet någon, på riktigt, någon som vaskat? Nåväl.
Iom denna skumpa är jag nu helt fri. Jag tillhör inget jobb. Jag är fri. Frifrifri.


Fri!

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Vad är det för fel

Soptunnetömning igår. Hämtade soptunnan från vägen idag. Redan halvfull av någon annans sopor! Inte sjysst! Vad är det för fel på folk? Har noll respekt för andra...


Så det så, sa Anna

Och här ligger jag och slöar.

Och kan inget bättre. Livet är bra härligt.


Nu måste förkylningen väck för om två dagar är jag på ett plan, på väg till San Augustin. Och vet ni? Jag är mellan två jobb då så inget, jag repeterar inget!, kan störa mig. Jag äger mig själv då. Så jäääääääääääävla fräsigt.

- I min lilla värld av blommor// Ellen