Jahaja

Hur väl känner jag mina vänner egentligen? Eller rättare sagt, talar jag med dem så ofta?

En av mina bästa vänner, U, gifte sig den 14/8 och det fick jag reda på nu när jag går igenom mailen från semestern. Hmmm... Visste ju att de funderade på det men inte mer. Nåväl. De ville väl vara hemliga.
Grattis U (som inte läser den här bloggen).

Hemma igen

Igår eftermiddag kom vi hem igen från semestern. Landade 15.30 så vi hamnade mitt i rusningstrafiken. Hurra! Not.
Men då får man åka genom stan istället. Precis som det är tänkt förmodar jag.
Skönt att vara hemma igen även om vi nog gärna haft några dagar till - det tar ju någon dag att hitta bästa flytet, och när allt väl är optimalt, ja, då ska man hem...
Vi har levt i poolen hela veckan i princip och legat på stranden efter middagen när solen var på väg ned vid horisonten. Sådant kan man lära sig leva med.
Idag försöker vi med dagis, men en viss herre är inte helt med på noterna. Lär dock behövas att han sitter upp i sadeln igen.
Har insett att de små liven växer som ogräs under sommaren. Alla barnets kläder är som för pygméer nu nästan.
Nåväl, idag bjuds några vänner på kräftor i Casa Trygg. Hittat lite sjyssta snittar som inledning och tänkte därefter en skaldjurssoppa innan de små röda. Färska svenska givetvis.


Så det så, sa Anna

Dagens troll!

Ser ni någon skillnad på dessa två?:


Tydligen inte jag. Använde den högra till mitt ansikte igår. Efter 2 sekunder insåg jag mitt misstag. Eller, låt mig säga så här, att efter 1 sekund insåg min hy vad som hände. Efter 2 kom resultatet upp till min hjärna. Not so good Ellen-alert.

Nåväl. Till dagens troll.
(Notera moaré-effekten på tapeten.) Notera oxå håret som är oroväckande likt Dee Sniders burr. Mmm...


Dagens outfit är alltså en skjortblus (ja, skjortblus är ett ord för damer plus 68 år, jag vet) från Odd Molly, byxor från Gina Tricot, skor från Macys i New York.

Nu- jobba.

- A bientôt// Ellen

Matglad!

Jag skulle ta kort på mina egenhändigtgjorda potatisplättar som jag åt med med keso och sallad. Men. Jag höll på att dö av hunger. På riktigt alltså.


Bilden är tagen ca 2 minuter efter att tallriken var full. Fräsigt matvrak till kvinna.
- A bientôt// Ellen

Ralph Lauren does it again in.

Fast tvärtom. Typ.

Först hade dom den här hemska reklamen som lamslog världen med en minismal modell som retuscherades in absurdum.

Nu kommer den här. Roligt. Rolig kommentar till.

Snitsigt. Fräsigt.

Krimskrams

En vän till Fräsigt har öppnat en liten webbloppis och butik. Där kommer det ligga renoverade möbler och egengjorda smycken. Ljuvliga saker. Dont miss.

- A bientot//Ellen

11 års erfarenhet=5,5 timmars fakturering.

I min roll som operativ projektledare (produktionsledare) på reklambyrå så ingår det fakturering. Jag gör det 1-2 gånger i månaden beroende på projektets storlek, mängden pengar samt hur avtalet med kunden är utformat. Inget konstigt med det. Löper smärtfritt nästan varje gång och jag gör det med vänsterhanden.

Igår hamnade jag i en faktureringskoma. Ibland kan det bli så när jag har långa projekt (som det här aktuella fallet) . Det faktureras i omgångar, a conto och har ca 40 leverantörer. Många av leverantörerna har också flertalet fakturor under den här tiden.

Jag är enormt noggrann. I fakturering finns ingen plats för fel lixom. I det här projektet hade det dock blivit fel. Och jag hamnade i koma. Efter två timmar döpte jag om exceldokumentet som jag jobbade i:

Sen fick jag skärpa till mig och gå hem med kopior av alla inkommande fakturor, tillika alla utgående och sen försöka matcha ihop dem för att se varför jag inte fick ihop det (saknades x antal kronor).

Siffrorna har inget med min faktura att göra

Efter att min man gjort upp ett nytt excelark åt mig och jag äntligen fattat vad fasiken felet var för nåt. Då hade det gått 5.5 timmar. FEM KOMMA FEMTIMMAR. Snacka om att ju mer man gnuggar in sig i en viss sak ju mer korkad blir man.

- A bientot //Retard-Ellen