Det börjar ordna upp sig...

Fräsigt! Mamman berusar sig. Barnen ser på clownen Coco. Jag säger som barn 2; äckligt, mamma. jag är rädd. Mamman med rädd! Clown-fobi. Men det är en annan historia. Den drar vi en annan gång.

Well, why not?

23 grader och strålande solsken. Dagen kunde inte bli bättre. Alla sov länge. Solen sken när vi vaknade. En dignande frukostbuffé. Barnen skulle vara på Bamseklubb. Mamman kunde dricka öl kl. 10 på morgonen. Hey, what could go wrong. Well let me tell you.

Det gick sådär. Barn 2 började gråta efter typ 30 sekunder så lekledarna fick ringa dit oss. Barn 1 blev så orolig över att barn 2 grät så det hela slutade med 30 minuters lugn och ro. Sen blev barn nr 1, sina 4 år till trots, typ 15 år och extreeeemt pubertetig och arg. Alla åt lunch. Sen gick mamman och pappan upp på rummet och sov med barnen. 3.5 timmar närmare bestämt.

Men på´t igen bara. Imorgon ska jag fan lyckas bli bränd. Åtminstone.

So long Stockholm...

and hallo Bahia Feliz. Dagen tog aldrig slut. Vi reste forever. Vidrigt. Nu är vi iaf på plats. Fräsigt. 19 grader kl. 21 på kvällen. Helt okej.

Gonatt

Jag är så trött att jag nästan spyr. Och ändå är klockan inte mer än 0.30. Mitt barn har sovit sedan typ halv åtta, åtta, men vårt besöks barn sov inte ens när de gick för en kvart sedan. Puh. Och då har vi ändå varit ute på sov-promenad tidigare. De tror att det ligger i generna, vi tror att det ligger hos föräldrarna. Det klart att vi har fått jobba för att få vårt barn att sova när vi vill. Det klart att det inte alltid är "en bädd på rosor" men det är fan värt det och han älskar oss mest ändå. Och vi orkar med livet.

Agathon har haft en omtumlande dag idag tror jag. Anlände i morse vid pass tio. Barnet är helt begeistrad över fenomenet chinchilla. Det har blivit lite morot och några russin för att förklara att den är snäll och inte bits och därefter är det ju svårt att säga no more russin. Men

Pappa-passa-på-fylla.

Jag kom på en sak till som jag bara MÅSTE skriva innan jag drar. Vi har en copy på mitt jobb. Han är vansinnig. Han har något som han kallar pappa-passa-på-fylla. Det är en fylla som man tar när man har tillfälle. Det kan vara tex:

1) Man har barnvakt och går ut och äter men eftersom man ändå har barnvakt så kan man passa på.

2) Man är ute med jobbet och tar tillfället i akt eftersom mamman är hemma med barnen

3) Alla i familjen är bortresta. Pappan passar på.

Fan vilken bra benämning detta är. Pappa-passa-på-fylla. Fräsigt!

Gran Canaria

Idag åker vi. Barn 1 har hämtat sig. Eller ska jag säga; Barn 1 har bytt ut typ lungemfysem och 41 graders feber mot ögoninflammation och grönt snor. Fräsigt. Barn nr 2 hostar enormt mycket men det är ändå friskt mot vad det har varit senaste veckorna.

Som bilden anvisar så byts nu hem ljuva hem ut mot all-inclusive-taikon. Vi är 14 stycken som, mer eller mindre, går i klunga. Fräsigt det också. Vad som med är fräsigt är att farfarn är en cirkusapa. På bilden kan ni se, när han förra julen, hoppade upp på räcket och balanserade. 

Det gör dock inget eftersom vi är familjen Taikon. Apan passar på något sätt in. 

Jag kommer inte kunna höra av mig förrän tidigast ikväll när vi landat (om vi inte dör för att planet störtar eller för att jag ätit mina fantastiska mamma-är-inte-flygrädd-något-mer-piller i kombo med fylla). Men annars. So long!

p.s. Anna. Håll ställningarna!

Bortskämda

Kolla´rå, kolla´rå, kolla´rå. Ser ni? Ni är bortskämda. 340 inlägg och vi började den här bloggen den 31:a oktober. Det är 7 veckor. Det innebär en sisådär 50 inlägg i veckan. JÄVLIGT FRÄSIGT. 

Vad som INTE är så fräsigt är att ni lägger ju INGA kommentarer. Alltså antingen får ni nu gå ihop och köpa en jävligt dyr champagne till oss eller så börjar ni kommentera. 

Det är som att kasta pärlor för svinen. Jag känner mig utnyttjad. Blottad. Naken. 

Ja men så sitt inte bara där. Gör något!